Det känns som att jag är på resande fot hela tiden. Det känns till och med som att jag bara är på besök när jag är i mitt eget lilla hem i Kalmar. Vet inte när jag spenderade en hel månad i sträck här sist... 

.

Uppsatsen går framåt, inte i racerfart, men framåt. Då jag och Nina missade förra handledningen och inte heller kommer vara här (oväntat) när nästa handledning är så har vi fått en inklämd liten extratid imorgon klockan 09.00. Riktigt snällt av vår handledare som säkert har annat för sig, fast det är ju hennes jobb i och för sig. Ja i alla fall har vi nu skickat in nio stycken genomarbetade sidor, deadline är annars 15 sidor den 24:e november, men eftersom vi uppenbarligen inte tycker om att sitta still har vi annat på gång och  måste generera snabbare på den lediga tid vi har. För oss är vår privata deadline 15 sidor nu på söndag den 20:e.

.

Vi lever verkligen i en grotta när vi är här nere nu. Jag cyklar i mjukiskläder och rufsigt hår hem till Nina på morgonen vid tiotiden där vi låser in oss och inte sätter foten ute i det fantastiska höst/vintervädret på hela dagen. Jag får tre minuters luft när jag sedan cyklar hem tolv timmar senare runt 22. Vi äter rester, idag blev det bottenskrapet på pastaringar i tomatsåsburken. När vi sedan blev sötsugna klättrade vi nästan på väggarna tills vi kom på att man kan blanda havregryn, smör och socker... In i ugnen och det blev en havrekaka, vi hittade till och med några rader gammal blockchoklad som vi lyckade toppa hästmaten med! 

Ja det var allt från denna dagen.

.

 Saknar N men tror han har det bra där borta i bushen under trädkronorna. Tackar ännu en gång teknikgudarna för dessa fantastiska kommunikationsappar som faktiskt fungerar rätt bra, om man står helt still i en frusen rörelse utan att andas så att den internetsignal man lyckats fånga inte försvinner vill säga. Det räcker i alla fall för att stilla den värsta längtan.

.

Sov gott