Nej, jag tycker inte om stora folkmassor som fraktar sig själva frammåt i en elefantliknande jord med siktet inställt på Ta mig frammåt, ta mig frammåt, ta mig frammåt.

Jag låtsas att jag är med i en film,

att mannen med dragspel i hörnet är en del av helheten och att musiken i mina hörlurar är intromusiken som abrupt tar slut när man kommer ut på gatan där första händelsescenen startar...

Ja, då går det iaf att acceptera knuffar, tramp på fötterna och varm oönskad intimkontakt.

Tur att det finns saker som väger upp vilken jävla B-rulle som helst här uppe!